Marocko

Marocko ligger nordvästra delen av Afrika och gränsar till Algeriet, Västsahara, Spanien samt Atlanten och Medelhavet. Sedan den 27 februari 1976, då Marocko ockuperade Västsahara, gränsar Marocko även till Mauretanien.

  • Befolkningsmängd: 33.492.909 (2014)
  • Befolkningens medelålder: 28,1 år (2014)
  • Befolkningens medellivslängd är 76,51 år (2014)
    – män: 73,44 år (2011) och kvinnor: 79,74 år (2011)
  • Etniska grupper: araber 75 %, berber 20 %, andra 5 %
  • Religiös tillhörighet: muslimer 98,7 %, kristna 1,1 %, judar 0,2 %
  • Språk: marockanska, arabiska, franska, spanska, berberdialekter
  • Analfabetism: 32,9 % (2011)
    – män: 23,9 % (2011) och kvinnor: 42,4 % (2011)
  • Ungdomsarbetslöshet: 18,6 % (2012)
  • Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 16,4 % (2008)

Marocko är medlem i FN sedan 12 november 1956, Arabförbundet samt Islamiska konferensorganisationen. Marocko är det enda afrikanska landet som inte är medlem i Afrikanska unionen. Marocko var med och grundade Organisationen för afrikansk enhet, föregångaren till den afrikanska unionen, men lämnade den efter Västsahara erkänts som en självständig stat av de andra afrikanska länderna och erbjudits medlemskap.

Landet ingår i den Alliansfria rörelsen och har nära relationer med den EU och USA. Marocko erkände USA som självständigt land 1786 och USA är Marockos sjätte största handelspartner och de två arbetar tillsammans mot global terrorism.

Marocko har en konstitutionell monarki där kungen har stor makt: Kungen utser ministrar, statsminister samt medlemmar i den högsta domstolen. Muhammed VI regerar sedan 1999.

Marocko är efter yta inte lika stort som flera andra stater i Afrika, men landskapet är mycket varierat. Landet har en längre kustlinje mot Medelhavet och Atlanten i norr och väst, ett högland vid Atlanten, bergstrakter som Atlasbergen och Rifbergen samt den låglänta övergången till Sahara.

I Marocko råder ett medelhavsklimat, men i inlandet är det varmare och torrare. Bergen i norr är geologiskt instabila och jordbävningar förekommer. Temperaturen varierar kraftigt mellan dag och natt, även inomhus, varför turister bör tänka på att medföra varma kläder.

Några av landets större miljöproblem är jorderosion på grund av avverkning av vegetation för att få mer odlingsbar mark, färskvattenförorening på grund av dålig avloppsrening samt oljeföroreningar i kustvattnen.

Med hjälp av bland annat Världsbanken har ekonomiska reformer genomförts och utvecklingen går framåt. Under 1999 och 2000 led landet av svår torka, vilket gav jordbruket problem. Under samma tid fick man dock in mycket utländsk valuta genom försäljning av licenser för mobiltelefonnät och en viss privatisering av statliga telekommunikationsföretag. 2001 kom de efterlängtade regnen och medförde goda skördar, vilket gav ekonomin ett nytt uppsving. En utbyggnad av det marockanska motorvägsnätverket har också underlättat transport mellan olika landsdelar med motorvägar. Dessa sträcker sig från Tanger och går via bland annat Casablanca och till Agadir.

Det marockanska järnvägsnätet är svagt uppbyggt och finns framförallt i landets norra delar. Järnväg och passagerartrafik med upprustade vagnar finns mellan Marrakech och Casablanca, Tanger och Rabat.

95 % av landets elektricitet framställs av fossila bränslen, och resterande med vattenkraft. Utöver detta importeras en del el. Landets naturtillgångar är fosfat, järnmalm, mangan, bly, zink och fisk.

Marockos valuta är marockansk dirham (MAD). I en del butiker och restauranger på turistorter accepteras kreditkort och på sina håll finns uttagsautomater.

Det marockanska köket är sedan länge ansett som ett av världens mest mångfacetterade. Många folkslag har under årens lopp lämnat bidrag till Marockos matkultur och hämtar influenser från berber, araber, morer, judar, Mellanöstern, medelhavsländerna och Afrika. De kungliga kockarna i Fez, Meknes, Marrakech, Rabat och Tetouan har under århundradenas lopp raffinerat det marockanska köket och gett det dess särprägel. Lök, oliver, torkade och inlagda citroner, granatäpplen, dadlar, fikon, russin och nötter, persilja, koriander och mynta är typiska ingredienser som smaksätter rätter ofta baserade på grönsaker, kyckling eller lamm. En nationalrätt i Marocko är couscous. Bland drycker kan nämnas grönt te som innehåller mynta.

Ovanstående text är hämtad från Wikipedia.

Annonser